nusz

Råkade falla ner från ett stort, mäktigt träd.
Det var blött, är min ursäkt. Ty jag halkade.

Blott blöt, bar bark kan få min balans att kapitulera.

Helt avtrubbad. Förstår inte riktigt varför.
Orkar inte någonting, ändå spenderade jag två
hela timmar med att göra det fint i min lilla hydda.

Jag har nog slagit i huvudet för mycket.

Vet inte riktigt vart dock.. Eller när.. Eller hur.

Men det spelar väl kanske inte så stor roll,
så länge jag är medveten om att jag har gjort det.

Tänk om det funnits sexiga polskor.
Tänk om dom, om dom funnits, plockat
bär här i "min" skog.
Tänk om dom, om dom funnits och plockat
bär här i min "skog", varit nakna.

Då hade jag nog köpt en kamera.

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst.
Därute doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här inne är det höst.


/olle a - trubbel.

Vaknade av att någon kastade en sten
i huvudet på mig. Det kändes så iallafall.

Jag mår inte så bra idag.

Kom förbi någon slags gubbe innan.
Långt brunt hår, mörka ögon och en vit klänning.
Sa att han rest ifrån Jerusalem.
Eller, det sa han egentligen inte. Han sa;
- Jag har färdats med vinden.
Så jag bara antar att hans resa började där,
då luften rört sig nordväst senaste dagarna.

Han stod iallafall på trädgården.
Rakryggad. Ståtlig. Hans långa lockar
försökte gång på gång tränga sig igenom hans
igenpressade läppar, men dom misslyckades..tror jag.
Tittade inte så noga.

Helt plötsligt började han tapetsera.

Då kände jag att jag behövde vila en stund.

Höjden av meningslöshet måste vara att försöka
förstå sig på något som inte går att förstå.

Sitter ändå och försöker.

En osynlig slöja av meningslöshet sänks
över huvudet, egentligen utan märkas.
Som en förkylning.
Men man förstår ändå att den är där. Att den försöker
fånga mig i ett...ja, mörker? ljus? vakuum?
Vet inte riktigt vad det är.

Antagligen är det väl ingenting alls.
Men..en fin inbillning är det ju, faktiskt.

Då är ju inte jag meningslös i "mig själv", utan det är
mer den som gör mig det.

Vilket känns rätt bra.

Den där stora dimman, som täcker
den del av hjärnan som gör att
motivation växer till liv.
Vad skönt det hade varit om den försvann.

Gömde sig.

Sprang ut i skogen, klättrade upp för ett träd
och glömde bort sig själv där.

Låta löven döda den. Kväva.
Pain is löv.
Ett strävt ekblad i mungipan.
Eller några stycken, kanske.

Kväva dimman.


Det hade varit något, inte sant?

Jo, visst är det så.

Jag tror att Jesus dog en vecka efter att han dog, också.
Det känns så iallafall. Om man bortser från magkramper
och akut sömnbrist, då.
Så klart.

Fint väder, för att vara Söndag. Vackert. Lite blått.
Igår..eller inatt, under en berusning vikingar skulle avunda,
var himmelen fin.

Sen vet jag inte så mycket mer.

Ser på TV att han, den där Persbrandt gubben, vill att jag
ska donera pengar åt barn. För att dom har ett jobb.
Det låter orättvist.

Bättre att donera dom till mig, som inte har jobb.
Tycker jag. Svin.

Det går rykten om att jag uppdaterar för ofta.
Skulle vilja inleda mitt inlägg med att dementera
dessa.

Bra! Då var det avklarat.

Jag känner mig glad, igen. Inte så glad att jag
lyckats klättra upp för Mount Everest, men så glad
att åtminstone fötterna får förfrysningsskador.
Det gör inte lika ont som det låter. Tror jag.

Påsken har varit fin. Så fin att jag hoppas Jesus dog
varje helg. Men jag antar att chansen för det är rätt
liten. Som en myra. En myrchans - Det är vad det är.


I Fredags grillade jag och mina små vänner. Allihop.
Det har inte hänt på riktigt länge.

Vissa grillade korv, andra grillade kött.

Jag grillade en tacogratäng XL i micron.



Igår..kommer jag inte riktigt ihåg så mycket ifrån, än.
Så får skriva om det när minnena återkommer.

Hej då.