fo-oh-oh-oh-g

Den där stora dimman, som täcker
den del av hjärnan som gör att
motivation växer till liv.
Vad skönt det hade varit om den försvann.

Gömde sig.

Sprang ut i skogen, klättrade upp för ett träd
och glömde bort sig själv där.

Låta löven döda den. Kväva.
Pain is löv.
Ett strävt ekblad i mungipan.
Eller några stycken, kanske.

Kväva dimman.


Det hade varit något, inte sant?

Jo, visst är det så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0