nusz

Poker blandat med kaffe, Sublime och lite
fotboll i bakgrunden. Kunde ha varit värre.

Men bara för att det är bra betyder ju inte det
att det är perfekt. Fast det kanske inte är så man
ska tänka.

Känner mig lite smågrinig över att jag påminner om
en halvskalad banan.
Hud faller som om jag vore en cancerpatient.
Tragiskt.
Det är onaturligt att "fjälla" i slutet av Februari.

What to dooo, what to dooo.
Att fjälla eller att inte fjälla, det är frågan.
Frågan som det redan finns svar på, för man
kan väl inte göra så mycket åt det.

Ah, tragiskt.

Desperata små högar av snö gör allt dom
kan för att på, något sätt, kunna hänga sig
kvar vid några missbildade grenar.

Jag förstår inte riktigt poängen med det.

Meeen det får mig att känna mig meningsfull
och det är ju alltid något. Power to the nusz.



Skulle vilja dra en lång, oerhört komplicerad ramsa
över hur bra och roligt det är att bo i utkanten av en
liten, inavlad bondby. Men jag sparar det till en annan
gång.
Blir för mycket glädje annars. Det klarar vi inte av att
hantera för tillfället.

Väntan på en stekigt lyxig mexikansk tacopaj är lång.
Det är hemskt. Så den ska vi äta! Jag och mig själv.
Tillsammans.

När väntan är över.

Vi ska beundra dom underbara delar mitt innandöme
består av. Kanske dags att fixa ett hjärta med
så det blir ännu vackrare. Kanske. En annan dag.


"Jag tar ett steg framåt men alltid en öl före."
Uppsnappat från någon sång, vet inte riktigt vilken.
Men när jag tagit reda på det, ska jag dela med mig.
Naturligtvis.

Det är iallafall kvällens tema. Wohooooo...

Kan sitta och tänka på något i en evighet
utan att riktigt veta vad det är jag tänker på.
Kan sitta och förvänta mig ett svar. Ett svar.
Ett svar på något jag inte vet om.

Det kanske är ett tecken.

Fast då är det ju ett rätt dumt tecken då det, iallafall för mig,
är helt omöjligt att tyda.
- Profesionell hjälp! skriker någon i bakgrunden, såklart.
Jo, tänker jag då. Men ändå inte.

Det är ett ytligt jo, jag är inte intresserad av att veta.

Känns rätt dumt såhär i efterhand.

Som att äta någonting som inte finns.

En dag fylld av..hmm, ja ingenting. Vad gör man då måntro?

Jo! Man inbillar sig att man är den enda människan kvar på jorden.
Året är..säg 1992. Sängen har precis uppfunnits.
Man sitter vid radion, lyssnar på trafikmeddelanden.
Åho, jaja. Åho, jaja.

Vad hemskt! utbrister man lite spontant då och då. Eller ah, det är väl
kanske inte så spontant då man dagen innan planerat att det är så man
ska göra. Men..ja, man gör det spontant med planering. Så att säga.

Man hör om våld på bakgator. Om sprängda lyktstolpar. Om..ja, bilkrascher mest.
Konstigt nog. Då man är ensam i världen med, så blir det ju ännu konstigare.
Inget..går ihop.

Vad händer då? Lätt att gissa.



- Hej!

Bara för att man, genom att ändra något, ändrar något betyder inte att man, genom att ändra något, ändrar något.
Det är såna insikter som gör överlägsna människor, såsom mig själv, överlägsna.

Säkert bra att veta.

Okej, det är såhär. Jag behöver pengar. Fort. Så!

Jag erbjuder mig att dricka öl mot betalning.


Hör av er om ni är intresserade.

- Åh, vad kallt det är! har jag viskat lite diskret till mig själv i ett par dagar nu.
Ja, men det blir ju sommar till slut, säger mina små (nästan) obefintliga
glada tankar då.

MEN! Då frågar jag dom;
När är till slut?

Om till slut är om ett år, då är det ju fortfarande vinter.

Galen

En liten och snabb illustration på hur snabbt livet kan förändras, från wie till
för faaaan.

Från:


Till:




Oh nej, jag är inte bitter.
Inte alls. Överhuvudtaget.

Absolut inte.

En vecka av himmelrike.

Sol, sol, sol.
Underbart, underbart, underbart.

En galen syster, hennes kompisar, en grekisk gudinna att stirra på och skumma människor..
Arr.


Jag ska flytta till Spanien någon gång i år, har jag inte gjort det
förräns året är slut. Då..då har jag bestämt att då ska jag också ta slut.

Det känns faiiir. Hallelujah.

Nä, har världens jetlag. Dom dära sekunderna man missat har gjort mig yr.

Höhö.

Klockan är...3, gick och la mig för ett par timmar sen i hopp om att få lite sömn
innan resan. Det satte den underbara visdomstanden stopp för. Underbara.

Åka om några timmar iallafall. Alltid något.

Nu blir jag tyst ett tag igen.

Stackare.

Så eh, ja. Vad är det här?
- Ska han skriva?! utbrister den håriga gubben uppe bland molnen.
Ett svagt "Ja" utbrister änglakören mässande.
"Jaa-a-a-aaaa". Himmelskt!
Det är vad det är.

Nä, jag får storhetsvansinne snart.

Hej då.