nusz

Höjden av meningslöshet måste vara att försöka
förstå sig på något som inte går att förstå.

Sitter ändå och försöker.

En osynlig slöja av meningslöshet sänks
över huvudet, egentligen utan märkas.
Som en förkylning.
Men man förstår ändå att den är där. Att den försöker
fånga mig i ett...ja, mörker? ljus? vakuum?
Vet inte riktigt vad det är.

Antagligen är det väl ingenting alls.
Men..en fin inbillning är det ju, faktiskt.

Då är ju inte jag meningslös i "mig själv", utan det är
mer den som gör mig det.

Vilket känns rätt bra.