aha.

Kom förbi någon slags gubbe innan.
Långt brunt hår, mörka ögon och en vit klänning.
Sa att han rest ifrån Jerusalem.
Eller, det sa han egentligen inte. Han sa;
- Jag har färdats med vinden.
Så jag bara antar att hans resa började där,
då luften rört sig nordväst senaste dagarna.

Han stod iallafall på trädgården.
Rakryggad. Ståtlig. Hans långa lockar
försökte gång på gång tränga sig igenom hans
igenpressade läppar, men dom misslyckades..tror jag.
Tittade inte så noga.

Helt plötsligt började han tapetsera.

Då kände jag att jag behövde vila en stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0