nusz

Som, den mästerkock jag är, skar jag upp 5 helt perfekta
skivor falukorv. Det ni. Och till det? Hmm...det visste jag inte riktigt.
Potatismos tänkte jag först, gick på -mag-känsla (HEHE), men..
...nä. Inte det. Nopes. Niet. No. Men tack ändå.

Blev istället några stycken makaroner. Hmm, undrar hur många.
Svårt att uppskatta, säkert flera hundra. Fast det låter så mycket.
Men dom är ju så små.. Vi säger flera hundra och låter det mycket
så är jag väl en tjockis. Inte mer med det.

Jaja, när det var klart och upplagt på ett sätt som fick det att se
exklusivt ut så satte jag mig ner. Jag och maten. Maten och jag.
Det rös till i kroppen när jag något vårdslöst stack gaffeln i den
första korvskivan. Nervositet. Spänning. Luften kändes elektrisk.

Det gick dock snabbt över, vid den tredje skivan hade jag vant mig
och allt blev som vanligt igen.

Tråkigt.